... som ni märker. Vilken bloggerska jag är men jag har inte lagt av och har inga planer på att göra det heller. Inte med vikten och inte med bloggen. Tack för att ni håller ut. Ser att ni är några stycken som kikar in då och då. Jag har inte kastat in handduken.

För ungefär ett år sedan gick jag med i extravaganza. Ett klokt beslut tyckte jag då, (tycker inte att det är något fel med dem nu heller). De är många som har hittat formen och fått grym hjälp med vikten och med den mentala delen. Men det fungerade inte för mig. Inte deras fel utan bara mitt eget. Men...

Jag kommer tillbaka.
Jag kommer att resa mig.

Jag måste bara kurera mig först, (sjuk) dessutom få tillräckligt mycket mod för att erkänna. Halloj.

Idag har jag fallit men imorgon reser jag mig!

Glad och tror på mig själv ändå!

Jag försöker komma på varför jag är så sugen hela tiden. Ser jag någon som köper chips är det chips som gäller för mig resten av dagen, i tanken alltså. Det är rätt jobbigt. Är jag i affären och någon köper cola finns suget där resten av dagen. Man tackar!

Varför är jag sugen mest hela tiden? Jag kan tänka mig att det är en blandning av dessa:

1. Jag sover dåligt! Två arbeten gör mig trött. Jag vet att cola gör mig både glad, lugn och ger mig massa energi. 
2. Det går för många timmar mellan målen. Jag är ingen mellanmålsmänniska. Ibland kan jag äta något men det är oftast efter träning.
3. Jag äter fel mat, jag tänker då näringsmässigt.
4. Jag tränar inte!
5. Jag har ätit dåligt under en längre tid och har svårt att ta bort mitt begär!
6. Äter jag för mycket kolhydrater??? Jag vet att jag blir mindre sugen då jag undviker alltför mycket kolhydrater!

Jag har blivit enormt medveten om hur mycket reklam som faktiskt handlar om mat. Onyttig mat med allt vad det innebär. Jag blev medveten om det under en reklampause för någon vecka sedan.  Var det inte MAX så var det MacDonalds och var det inte dessa så kom en massa  reklam om OLW och detta fredagsmys. Inte nog med det så körde man MAX och MacDonalds ytterligare en gång under en och samma reklampause. De är inte dumma eller så är de det, beror på hur man ser det!  

Men jag kämpar på, det är verkligen det jag gör. KÄMPAR! Önskar att det vore lättare! När ska det värsta suget släppa?

Efter min semester kommer jag att blogga mer kontinuerligt, lägga upp foton, sätta igång med att väga mig igen, planera min träning och sätta upp mål/delmål (gillar mål, vill ha något att sträva mot- behöver det).
Jag väger mig nu också och det har hänt en del på vågen, åt det positiva hållet, glad för det!

Jag har inte riktigt kommit igång med träningen än. Jag försöker mest se till att kroppen får den mat som den behöver. Lära mig att göra sunda val vilket inte alls är lätt alla gånger...

Som i helgen, då jag var bortbjuden på midddag både fredag och lördag. Vad sägs om chokladtårta, jordgubbar med glass, cheescake, öl, vin, pizza, potatisgratäng, goda såser, chips. Just nu är jag så skör och jag är rädd att bara titta på allt som erbjuds. Suget efter cola har varit enormt. Jag har inte fallit men jag har ändå unnat mig, jag har ätit chips men inte i mängder. Jag är dock väldigt uppmärksam på mina känslor kring maten. Jag är livrädd att falla- att tappa kontrollen, än en gång.

När mitt liv har lugnat ner sig kommer jag att påbörja min träning igen. Det är ju där jag får min energi samtidigt som jag hittar lugnet men just nu är det hektiskt med två arbeten och allt annat som ska hinnas med. Sova tex. Jag gör iallafall mina plankor dagligen. Planka på knä. Planka på boll. Planka på sidan. Så ser det ut. 3*45 min.

Nu är det dags för mig att sova.

Vad fungerar?
Det fungerade inte med vikt väktarna, inte heller med viktklubben, inte med GI eller Atkins, inte med pulver eller att bara skära ner på maten och äta som vanligt. Jag lovar er. JAG HAR TESTAT ALLT!
Vad finns liksom kvar?
Det är snart 10 år sedan mamma fyllde 40 år (dec) och jag var 21 år då, det var första gången jag medvetet gjorde något åt min vikt. Jag nådde min målvikt på den stora dagen. Jag tog bort colan, åt väldigt sällan skräpmat, slutade med godis och chips helt, (ett nyårslöfte jag gav mig själv). Under ett år gick jag ner från 82 (som var mycket DÅ) till 59 kilo, jag mådde super. Men när jag började om med godis blev jag som tokig, först lite här och lite där och det gick bra till en början men sedan hamnade jag i gamla fotspår. Hur lätt som helst kan jag säga. Och vips var kilona tillbaka.

Jag tror egentligen på alla dessa metoder- absolut. Man måste bara hitta metoden som fungerar bäst för en själv. Dessutom tror jag att det handlar om så mycket mer än bara maten. Alla metoder har ju egentligen fungerat på mig, jag har ju gått ner i vikt men det är mycket som sitter där uppe, (i mitt huvud alltså).

I mitt huvud säger jag alltid: Jag kommer inte klara av att gå ner i vikt och behålla den eftersom jag aldrig har lyckas förut. Jag har alltid fallit tillbaka i gamla matvanor efter ett tag, börjat hetsäta. Varför? Detta antar jag är viktigt att ta reda på, varför jag alltid faller tillbaka. Är det något som händer psykiskt? Börjar jag att äta FÖR mycket godis/chips/cola så mitt sug/hetsätande kommer tillbaka? Är jag olycklig? Det ligger djupt det här och det är inte speciellt lätt... Att jag är beroende av socker (matmissbrukare) är inte svårt att räkna ut.

Vad ska jag göra?
Jag kommer att äta bra och nyttig mat men med mindre kolhydrater framåt kvällen iallafall fem dagar i veckan. Jag ska inte vara hård mot mig själv om det inte går som planerat en dag utan ta nya tag nästa.

♥ Planera min mat veckovis.
♥ Tre mål mat/dag och mindre kolhydrater till kvällen.
♥ Jag ska äta mera grönsaker.
♥ Jag vill inte äta sockerfria produkter. Jag vill ha den äkta varan fast i mindre mängd.

Gör jag snedsteg, kommer jag tillbaka.

När mamma fyller 50 år ska jag iallafall vara på väg till en superduperkropp och må bra mentalt såklart, så att jag inte faller igen! Jag vill ju bara uppnå och bibehålla balansen med maten. Hur gör man det liksom?

När sommaren kommer, tar de flesta semester men inte jag. Jag jobbar extra mycket denna årstid, så har det varit under flera år och så även detta år. Lite nattjobb här och lite nattjobb där. Det känns faktiskt helt ok! Men självklart har jag också semester, så mycket som två hela veckor tillsammans med gubben. Det ni! Jag ska iallafall njuta varje dag men jag får vänta ett tag till.

Jag kommer i sinom tid berätta för er om mina tankar och känslor kring maten och träningen och om hur jag ska lägga upp min hälsosamma väg åter igen. Men inte riktigt än för jag har inte riktigt bestämt mig till 100% hur jag ska göra.

Nu är det dags att göra mina dagliga plankor, de gör jag varje kväll. Plankor har denna tjej lärt mig att man ska göra, de ska tydligen vara superbra och jag provar gärna för att se om de passar mig.

En ny bloggdesign på gång. Jag var aldrig riktigt nöjd med den här. Jag är inte alls bra på att designa bloggar och kan hålla på i evigheter med att trixa och dona, det tar en massa energi och därför har jag överlåtit det till en som kan!

Och jag är tillbaka för att stanna! Jag har funderat lite på hur jag ska göra med bloggen ett tag men jag saknar att skriva för mycket för att lägga ner den. Saknar att dela med mig av mina med -och motgångar.
Jag läser era bloggar även fast jag är inte är flitig på att kommentera. Sorry!

Vad har hänt hos mig den här våren?!

1. Jag och sju andra vänner packade tre bilar med pjäxor, skidor, kläder och stack till Sälen. Jag har alltså åkt SLALOM för första gången i mitt liv. Jihaa. Underbart, härligt och sjukt galet roligt. Hur har jag kunnat undvika detta under mina 31 år i livet. Det var så roligt att se alla barn som swischade förbi mig i backen, totalt orädda samtidigt som de skrek fortare, fortare, fortare... Själv fick jag mentala spärrar när backarna blev alltför branta, stannade tvärt och blev paralyserad. Det tog mig evigheter att ta mig ner. Höll mig efter detta i de lättaste backarna, (det var minst lika roligt det).

2. Kickboxning har provats.  Me like!

3. Jag har sagt upp mig på mitt favorit gym i stan.  Ibland måste man bara släppa taget för nya och spännande saker. Jag betalade en stor summa varje månad för att gå på ett gym som jag aldrig var på under det sista halvåret. Onödigt. Planen är istället att börja på ett gym som har öppet 24/7, som jag har längtat. Öppet dygnet runt.

4. Jag har umgåtts med många härliga vänner, både gamla och nya. Har jag inte varit på wallmans i Stockholm, har jag suttit på någon uteservering med en öl i handen. Har jag inte dansat in på småtimmarna så har jag suttit i djupa samtal ända tills solen har gått ner (och upp för den delen). 

Våren har erbjudit mig mycket skratt och lite tårar och MÅNGA funderingar på hur jag vill leva mitt  liv.

Men så kommer vi till den stora frågan: Vad har hänt med min hälsosamma resa? (det är ju det denna blogg handlar om).

Jag har verkligen försökt att komma tillbaka på rätt spår när det gäller träningen och maten, men jag tappade bort mig själv och därmed den långa tystnaden här på bloggen. Inga ursäkter. De flesta vet hur man ska äta och träna för att må bra, det vet även jag. Jag gör verkligen det även fast man kan tro att jag är helt lost i ämnet så mycket som jag faller. Efter resan till Brasilien var jag inte klok nog att göra smarta matval och med det kom även kilona tillbaka. 

Så hej hej alla bloggvänner... nu startar jag åter igen min hälsosamma väg.

Andra vändan till vårdcentralen och andra gången jag tar blodprover. Jag har en underbar kvinnlig läkare som tar sig tid och LYSSNAR, (hur många av dem finns det?). Att ha en duktig läkare är oerhört viktigt, inte bara kunskapen utan att hon/han ser och lyssnar på MIG och inte bara ser det onda.
Men att vara läkare måste vara svårt. Omöjligt att kunna ALLT.

Jag har fått en rädsla…

Jag har blivit rädd för att ta blodprover. Visst, jag var inget stort fan innan heller men nu är jag livrädd, typ.
Ingen har haft problem att ta blodprov på mig förut så vad har hänt nu???!. Förra veckan var de tvungna att sticka mig tre gånger, efter andra försöket blev det byte av personal. Idag blev det två gånger och som hon höll på, (HJÄÄÄÄÄLP). Jag började svettas och bad en stilla bön till han där ovan.

Hur som helst, magen gör uppror men jag har hopp.

Snart är jag tillbaka. Redo att fajtas.

Vissa kläder jag köpte fick inte följa med hem, panikköpte en del kläder när väskan var någon annanstans och inte hos oss. Me här är lite av de som jag tog med mig hem!


Gillar det gulfärgade linnet, får på mig den men sitter som ett korvskinn.
Ett mål?!


Älskar dessa väskor! Rosa är favoritfärgen.


Köpte armband i favelan vi var på.


Turkos är en annan favorit. Hur snyggt som helst när man är brun!

Ända sedan jag återvände från Brasilien har min mage varit orolig, (jag hade problem där också). I natt hade jag ont i magen hela natten och jag kunde varken ligga eller stå. En konstig känsla i magen som jag aldrig upplevt tidigare, som att magen skulle sprängas och jag kunde inte andas ordentligt eftersom det gjorde ONT. På morgonen, började jag att kallsvettas och mådde illa och var nära att åka till akuten.

Men jag somnade tillslut på soffan (kl fem) och ringde imorse till vårdcentralen… så farbror doktorn here I come. 

...att starta på nytt. Jag har varit ledig idag och funderat en del på livet, över 2010 och vad jag vill 2011.

Här kommer några av mina tankar:

Vart befann jag mig 2010?
Jag har som mest vägt 103 kg. När jag startade min livsstilsförändring 25 augusti 2010 vägde jag 100,7 kilo. Jag hade storlek 46-48 på mina byxor.
Lyckades med pulver, (500 kcal/dag) gå ner 11 kilo på fem veckor. Efter dessa fem veckor åt jag kolhydratfattig kost, uteslöt kolhydrater (för det mesta men inte alltid) och tränade, detta resulterade ytterligare i minus fem-sex kilo.
Jag mådde dåligt över vikten, men jag har aldrig tänkt: ”om jag bara var smal skulle jag bli lycklig”. Jo, när jag var yngre, men man lär sig. Lyckan sitter inte alls i vad vågen visar, inte helt i alla fall. Så enkelt fungerar det inte.

Vart befinner jag mig nu?
Efter fyra veckor med semester är det dags att åter ställa mig på vågen. Onsdag kommer de siffrorna, då visar sig sanningen men jag har ingen ångest. Jag fortsätter att väga mig denna dag, tycker att det fungerar bra.
Arbetar fortfarande med både självförtroendet och självkänslan, det är väl egentligen ett ständigt arbete även fast man känner sig stark?!

Vad ska/vill jag göra 2011?
1. Shape my body- gå ner i vikt och börja styrketräna. Min målvikt är runt 58-60 kilo. Jag vet att jag inte borde haka upp mig på siffror, det är bara ett nummer och talar varken om om jag är lycklig eller hälsosam men jag tycker om att sätta mål i siffror så jag gör det.

2. Shape my mind and soul! Vad menar jag då med detta?
Jag vill bara vara lycklig inombords. Göra mig själv lycklig och känna att jag duger. Lära mig att inte bry mig om vad andra människor tycker och säger om mig, inte ta allt så jävla personligt även fast det är menat så. Alla kan inte gilla mig och jag kan inte få medhåll av alla. Det kanske är det här som är den svåraste biten av dem alla och den viktigaste.

3. Maten då? Jag kommer kanske köra en vända till med enbart pulver. Lågkolhydratkost men inte alltid. Kommer inte att vara lika hård då jag är bortbjuden på mat än vad jag är hemma.

4. Jag vill köra olika lopp men kan inte bestämma mig för vilka.
Tjejmilen i New York är jag sugen att springa, fortfarande.
Sugen på Tjurruset.
Känner att Lidingöloppet kan vara något.
Tjejmilen i Stockholm.

Lopp finns det gott om.

5. Träna för att det är så galet roligt.
Kommer att köra vidare och vara med i utmaningar, galna som mindre galna. Egna som andras. Jag gillar utmaningar.

Jag vill jogga milen på 1 timme, det är mitt mål med träningen.

Det jag skrev i ett tidigare inlägg. Jag ljög!

Jag vill inte komma hem. Vi hamnade åter i Rio och det stack till i hjärtat på mig, sorgligt att lämna denna stad, detta land. Hej då Brasilien -varmt, skönt, semester. Åter till Sverige-kallt, rått och jobb.
 -1 grad var det på arlanda när vi landade, hade inte nog med kläder på mig, frös, hackade tänder, ovan kylan. Fast jag får skylla mig själv.

Det kändes dock skönt att komma hem till våran lägenhet, vad jag längtade men insåg det först när jag gick genom dörren, underbara plats.

Men vad ska jag nu hitta på?! Vad har jag för planer för 2011?!