Våran resa här i Brasilien lider mot sitt slut men vi kommer inte hem förrän på måndag morgon. Jag ser inte framemot hemresan. Först Rio, sedan Sao Paulo, byta flyg i Lissabon och sedan London för att sedan komma till Stockholm. Gode gud låt alla plan vara i tid! Låt oss komma hem som planerat!

Jag längtar hem… lite iallafall. Jag längtar tillbaka till livet, längtar tillbaka till träningen, längtar tillbaka till den nyttiga maten. Fyra veckor känns som en evighet.

De sista dagarna har vi tillbringat i Buzios, tydligen är det Riobornas favoritresemål. Me like!!!!
Vi har bara tagit det lugnt, det var därför vi lämnade Rio för att få lugn och ro de sista dagarna. Men här händer det grejor minsann. Det kryllar av exklusiva affärer, pubar och diskotek i hela Buzios och lugnt behöver det inte alls bli.

I två dagar har det varit varmt och vi har suttit och chillat på stranden, läst varsin bok och bara mått gott, precis som det ska vara. På måndag kör jag hårt med träningen igen. Semestern är över och nu gäller det att forma kroppen. Jag erkänner att när jag kom till Rio försvann allt mitt vett om vad jag bör äta och inte äta. Både bullar, cola, popcorn har slunkit ner utan dåligt samvete. När det gäller träningen kom jag aldrig riktigt tillbaka efter min sjukdom men nu kommer jag att köra på. Big time!

Höres när jag åter är hemma i Sverige!

Vi blev upplockade utanför hotellet av en transferbuss som rymde 15 turister samt en väldigt bra guide. Vi fick lite info på vägen innan vi var framme i Rios största favela. Just denna favela låg bara ett stenkast från de rikaste stadsdelarna men kontrasterna kunde inte vara större. I favelorna styr gängen. Eftersom favelorna är svartbyggen som poppat upp som svampar ur jorden bryr sig inte staten om dem. De får ingen service och polis med mera sätter inte sin fot där. Därför har knarkgängen fått fotfäste i de områdena och gör dessutom mycket av det jobb som samhället sköter i de vanliga stadsdelarna. Allt för att i frid och fröjd få hålla på med sin business.

Denna favela var som sagt den största av de ca 200 favelorna som finns i Rio och här bor ca 200 000 personer. Man vet inte exakt hur många som bor i favelorna för de folkbokförs oftast inte. Nu har man inför fotbolls-VM 2014 och OS 2016 beslutat att städa upp även här och därför har man tagit över 13 av de 200 favelorna. Tumultet kring detta kunde följas i världspressen. Just denna favela hade man påbörjat att ”pacificera”. 5 dagar innan vi var där gick polis in lite snabbt och smidigt och vips hade de tagit 2 ton hasch i beslag. Däremot är det en missuppfattning att alla är kriminella i favelorna. Det stämmer absolut inte, de flesta har hederliga lågavlönade jobb och föredrar att bo i favelan pga den totala avsaknaden av skatter och avgifter. Elen kopplar man själv in i första bästa stolpe.

Just av anledning att gängen styr favelan var det väldigt viktigt att vi inte tog kort när vi kom in och när vi lämnade favelan eftersom man inte vill att bevakningsposter ska råka bli fotograferade. Vi släpptes av längs ned, favelan sträcker sig upp efter en bergssluttning. Där hämtade motorcykeltaxi upp oss var och en och körde upp till toppen längs den enda riktiga gatan. Därefter gick vi hela vägen ned från toppen till botten. På vägen stannade vi för att kolla på konst gjorda av lokala konstnärer, lyssna på barn som övade samba på hinkar och kastruller samt köpte lite lunch av en lokal bagare. Den ”gata” vi gick efter var inte bredare än en och en halv meter som mest och ibland bara en halvmeter bred. Gatorna är dessutom ett virrvarr av gränder och trappor och det är väldigt svårt att hitta. Att få ut sjuka personer ur favelan är ett konststycke och oftast vägrar ambulans och brandkår att gå in. ägen vi vandrade var noga utvald och mest troligt också noga övervakad. Det var en tjej som frågade guiden hur mycket av pengarna som går till välgörenhet (dagis) men det kunde han inte svara på, (ville inte?).
Jag tycker att skulle vara konstigt om inte maffia (som bestämmer) tog en stor del av pengarna och att lite av dem går till välgörenhet. 300 kr/person och vi var 16 st. Turer går varje dag.

Men favelorna är lika kända i Rio som jesusstatyn och sockertoppen, man kan inte åka till Rio utan att ha upplevt dem. Det är stort och bland det häftigaste jag har upplevt trots att turen var så styrd.

Men först:
Internet fungerar inte alltid som det ska och därför min frånvaro. Dessutom har jag haft fullt upp med att göra en massa andra saker men ni förstår säkert. För mig tar det timmar att få ihop en text och ändå skriver/stavar jag fel ibland. (Vissa kan det där med att skriva i ett raskt tempo utan fel men tyvärr har inte jag begåvats med det).

Nu ska jag berätta om:
Saaaaaamba...
...med en massa superduktiga dansare och en hel del turister som nyfiket såg på.

Ut till favelorna (kåkstäderna) med taxi för det är där sambaskolorna ligger. Vi besökte en av de största, Magueira.
Bara att de ligger i favelorna fick oss att fundera extra på om vi vågade ta oss dit. Skulle vi ta en tour eller åka på egen hand? Däremellan stod valet, det sista alternativet lät lite vågat. På egna ben i favelorna. Rena rama skräcken!
Så på egen hand fick det bli, låter det klokt, eller?
Magnus, killen som äger lägenheten där vi sov tyckte att det var bättre att ta en taxi, vi kunde styra själva vad vi ville göra, men vi skulle undvika att strosa omkring på området själva. Med ett gäng Härnösandsbor och ett par från Linköping begav vi oss till Favelan och sambaskolan.

En sambaskola där en stor orkester spelar och människor dansar till. En stor lokal som rymmer mycket folk.
Det var lugnt när vi kom och galet när vi gick.
Här dansades det, fötterna gick i ilfart och rumpan likaså. Det svettades, det sjöngs och det klappades i händerna. Killar som tjejer, gamla som unga och rika såväl som fattiga. Alla var välkomna. Vi hade beställt ett bord och insåg att ALLA runt omkring oss dansade och att det bara var vi som satt ner och drack öl. Alla andra stod upp, sjöng, skålade. (Tråkiga, tråkiga utlänningar måste de ha tänkt om oss som satt runt bordet).
Jag och gubben försökte dansa samba, (eller jag försökte, gubben körde sin egen lilla charmiga stil) men herregud: DET ÄR SVÅRT. Försökte på mitt allra bästa sätt att härma tjejen som dansade framför mig men insåg att jag såg löjlig ut i mina försök (men egentligen vad gör det). Bara att dansa och vara glad. Varför alltid tänka: Ser det inte bra ut kan jag lika gärna lägga ner. Varför den inställningen? :)

Efteråt tog vi taxin till världens största gatufest. Lapa är ett område där nattlivet är stort och lockar många av Rios danssugna. Lapa kan jämföras med svenska festivaler fast här är det fest varje fredag och lördag. Galet mycket människor som dansade på gatan till musiken ända in på morgonen.

Hela dagen har varit speciell, atmosfären och människorna.
På Copacabanan samlades miljoner av människor, gamla som unga och varken ras, religion eller land har någon betydelse. Alla är välkomna och ingen är lämnad utanför.

Människorna fyller varje utrymme på stranden och trottoaren. Kiosker och restauranger är öppna även på natten så att snacks och förfriskningar finns i överflöd.
Underhållningen är enorm. Det är gratis live musik, lokala band som ställer upp och spelar.

Firandet fortsätter sent in på natten, morgonen.

Galet mycket fyrverkerier (Las Vegas släng dig i väggen) som höll på i evigheter från sex olika pråmar.
Man måste helt enkelt ha sett det för att förstå dess oslagbarhet.
En kväll vi aldrig kommer att glömma! WOW!

Nyårsafton är även en tid då man avger löften. Någon som har givit något?

Den grymmaste turistattraktionen av dem alla var vi på sist!


Utsikten från platsen där statyn står är helt grym. När man står här märker man hur enormt stor staden är. Satden har nästan lika många invånare som Sverige. Första bilden är på Copacobanan och den andra visar Ipanema!




Väskan har också kommit tillbaka!

Jag älskar Rio De Janeiro och jag som har både varit i New York, Boston, Los Angeles, San Fransisco, Las Vegas tycker ändå att inget slår denna heta pulshöjande stad. Otroligt. Det ligger en mystik över staden. Det är någonting som jag inte riktigt kan beskriva med ord. Jag läste någonstans att staden lever, pulserar, kokar och har en hel del passion och jag kan inte annat än hålla med.

Vädret i Rio är inget vidare. Jag som gillar sol och bad tycker att vi har haft otur med vädret under hela våran resa. Det är skönt med lite moln mellan varven men inte hela tiden, inte varje dag och jag vill inte ha något mer regn, tack!

Igår gick vi på en liten upptäcksfärd runt stränderna Copacobana (4 km lång) och Ipanema. De håller på att bygga om lite runt standpromenaden, jag skulle tro att det har att göra med att de ska anordna fotbolls-VM 2014 och OS 2016.
På kvällen var vi på bio och såg 72 timmar med Russel Crowe, en mycket bra film och rekommenderas verkligen. 

Rio har ett rykte om sig att vara en av världens farligaste städer.
Jag har än så länge inte känt mig otrygg på något sätt här i Rio, fast då befinner vi oss också på de säkraste platserna. Copacobana har blivit en av Rios säkraste områden, mycket för att det är bättre belysning och mer poliser som patrullerar dag som natt. Inte heller har jag sett många uteliggare, det var betydligt värre i New York Jag antar att det håller på att "städa upp" inför VM och OS. De vill se bra ut, såklart!

Men det är synd att människor ska skrämmas, (människor som aldrig har varit här). Jag har träffat två typer av människor. Den ena  säger: Vad roligt, det kommer gå bra, visst Rio är farligt men tänk på... och saker kan alltid hända. Oftast kommer det från den mer resvane.
Den andra gruppen är helt ANTI till Rio De Janeiro.
Copacobana- farligt! Gå ut på kvällen-farligt! Ni kommer hem i en kista! Ni blir rånade! Ni kommer hela tiden att höra pistolskott! Rio- JÄTTEFARLIGT!
Och så kan det förvisso också vara om man är på fel plats men här är det lugnare än vad det var på Manhattan när jag var där, visserligen var det för fem år sedan men ändå.

Det gäller som alltid att ha sunt förnuft och lyssna på lokalbefolkningens råd och även fast man gör det kan det hända saker men det kan det göra överallt, kanske mer i Rio än i någon annan storstad i världen!

… åker vi mot Rio de Janeiro!

Men själva staden får vänta på oss ett tag till.
Först en natt i staden Angra Dos Reis som ligger söder om Rio. Vårt delmål på väg till ön Ilha Grande.

Imorse blev vi upphämtade av vår buggychaffis som körde oss norrut mot stränderna, sanddynorna och lagunerna. En mycket trevlig dag som bjudit på hur mycket som helst som tex "ökenrally", avslappnade oaser vid sötvattenlaguner och linbaneåkande. Mycket roligt och trevligt. På vägen passerar man flera mindra byar som ser välgit fattiga och slitna ut. Ett tecken på att Brasilien och speciellt denna region inte har det särskillt bra ställt ekonomiskt.

Efter denna fanatstiska dag var det dags för ytterligare ett samtal till TAP som kunde konstatera att man nu har väskan i Sao Paulo. De sa att vi skulle få den i Natal, jag hoppades för mycket. Den kommer aldrig att komma till Natal och de löften om att den kommer att finnas på Rio De Janeiros flygplats när vi kommer dit på måndag morgon satsar vi inte mycket slantar på att de håller. Men man vet aldrig. Hoppet är det sista som överger en.

Hoppas alla ni där hemma har det bra! Vad har ni för väder i alla delar av landet?
Vi har dåligt väder här, +30 grader och 5 min regn om dagen (vilket tydligen är mycket här) samt en skön svalkande vind. Man kan ha det sämre. Räcker utmärkt för att få en fin inteniv rödfärg på alla ställen där man missar med solskyddet!



När vi kom till detta ställe kom en kille fram och ville fotografera oss. Jag hade i allafall roligt åt alla hans påhitt. Kostade såklart.

Vi landade sent på onsdag kväll på flygplatsen i Natal efter 9 timmar resväg (tre byten).
Samma plats som jag besökte tre år tidigare alltså. Det är första gången jag återvänder till samma ställe två gånger, jag brukar alltid välja nya resemal att utforska, (hur mycket jag än gillar stället).

Här chillas det för fulla muggar, slappar och njuter av semestern. Vi solar, dricker öl och njuter av våran semester. Natal ligger 4 grader från ekvatorn, vilket betyder att det ska vara solsäkert många dagar om året, vi har tyvärr prickat de dagar som inte har varit helt molnfria. Brända har vi blivt ändå.
 
Mycket är sig likt och mycket har förändras. Väldigt intressant att se utvecklingen. Det byggs för fullt här, nya flashiga hotell byggs efter varandra. Det är sunkigt på en del ställen precis som det var för nästa tre år sedan. Restauranger har försvunnit och några nya har tillkommit. Det som gjorde våran resa minnesvärd (den med min kompis) var alla de människor som vi träffade på vårat hotell.

Natal är huvudstaden i delstaten Rio Grande do Norte, (fattigaste delstaten i hela Brasilien) och Ponta Negra är den berömda stranden där turister samlas, många brassar åker hit på semester, för några år sedan kunde västlänningar ta charterflyg för att semestra här …
Ving och andra arrangörer la ner detta resemål pga (skulle jag tro) att det var en svensk (eller norsk?) man som blev rånmördad i Pipa när familjen var där på semester.

LYCKLIG!

Vad har har hänt som har fått mig på ett så vansinnigt bra humör?! Förutom att jag är i Brasilien då förståss!

1. Våran väska är funnen. Halleluja!
2. Vi har sett Iguaçu Falls.
3. Vi har träffat ett par irländska störtsköna individer!

Vi var båda mindre förtjusta i Sao Paulo men denna lilla stad är helt underbar. Gågatan är riktigt mysig. Vi gillar den här staden riktigt mycket.



Vårat hostel där vi bor. Inget fancy men det är rent och en väldigt fin och mysig miljö. Vi gillar personalen som består av far och son som även bor här.

Igår var vi och såg Vattenfallen.
Mäktiga. Helt galet fantastiska. Man kan se fallen från både Brasilien och Argentina. På den argentinska sidan kommer man fallen väldigt nära och det är den sidan som vi har hört ska vara den mäktigaste. På den brasilianska sidan får man mer en överblick. Vi valde den argentinska sidan, (vi har inte möjlighet att se båda) och vips så blev vi 2000 kr fattigare. Det var värt varenda krona vill jag lova.
Från 08:00 till 18:00 var vi borta.
På bussen (som utgick från vårat hostel) satt åtta förväntansfulla individer från Irland och Australien och Sverige. 
45 minuter senare satte vi våran fot på Iguaçu Falls.
Vi promenerade en hel del, upp och ner för trappor, minst 1 mil. Vi åkte jeep genom "djungeln". Vi åkte en jättehäftig båtfärd som tog oss riktigt nära vattenfallen, (här blev vi GENOM BLÖTA).
Vi såg fina fjarilar och flera ödlor.

Vansinnig rolig upplevelse!

Det irländska paret visade sig vara två störtsköna individer som vi spenderade hela dagen tillsammans med och hela kvällen. När vi kom tillbaka shoppade vi, åt god brasiliansk mat och drack öl.
(Men vad svårt det är att förstå irländska).

Lite bilder från den dagen!

Det börjar dåligt, minst sagt... För att göra en lång historia väldigt kort.
 
Vi kom inte med på planet som skulle ta oss till Sao Paulo eftersom vi inte hade något boarding pass. I Stockholm sa de att vi skulle få ett här i Lissabon och när vi kommer till Lissabon så är det för sent att checka in. Klumpigt av oss att inte kontrollera detta bättre men vi litade blint på tjejen som sa att det inte skulle vara några som helst problem. Det är så man blir tokig.

Dessutom är vårt baggage på villovägar, hur kul är det liksom.

Vi fick gratis övernattningen och gratis taxiresor tur och retur + en ombokad resa utan några som helst problem. TACKAR för det. Inte mer än rätt.

Nu är jag riktigt trött och vi ska upp om fyra timmar. Jag hoppas att bagaget kommer fram till Sao Paulo imorgon och så även vi utan problem.

Jag skulle vilja utforska stora delar av Sydamerika när man ändå åker åt det hållet, det är ju så ofantligt mycket att se i denna del av världen, en hel del historia som Inkaleden och den förlorade staden Machu Picchu tillsammans med nascalinjerna och titicacasjön.
Men just denna resa kommer att gå enbart till Brasilien för vi måste välja. Bara detta land är lika stort som Europa och vi hade tillräckligt med problem att välja bara i Brasilien.

Det finns för många härliga platser att besöka och våran tid är alldeles för kort. Jag hade velat resa längst amazonasfloden men bara det tar ca sju nätter.

Brasilien är min dröm. Jag älskar landet sedan tre år tillbaka, då jag för första gången satte min fot där. Förälskelse vid första ögonkastet. Landet är enormt vackert. Då åkte jag och en kompis till Natal, bodde på ett finfint hotell, dansade samba natten lång och åt en massa god mat. Det var en charterresa.

Nu är det jag och gubben som åker på upptäcktsfärd genom Brasilien, med var sin ryggsäck, boendes på vandrarhem och hotell… ja, det blir en helt annan resa.

Fyra veckors äventyr väntar på oss.

Jag tror inte att det har gått upp för någon av oss att ikväll är det sista gången vi sover i vår egen säng på En månad! Herre jösses. 

Jag trodde att jag var hejare på att packa.
Men jag kan konstatera att så inte är fallet.
Hur packar man så lite som möjligt när lite träningskläder, lite finkläder och lite strandkläder, lite safarikläder ska med?? Och inte tala om skorna. Pust.
Jag måste göra om. Jag måste sålla bort. Jag måste välja.

Och jag hinner inte riktigt med. Jag hinner inte heller träna som jag vill. Vilken planering jag har gjort!
Jag irrar mest omkring och försöker fixa en massa småsaker inför resan. Dessutom dyker lite småproblem upp, (sista minuten eller vad säger ni?!)

Igår var det julfest med jobbet, god mat och god dricka. Idag middag hos en kompis. Imorgon bye bye Sverige!

Jag har löst ett av alla de småproblem jag har.
Så fort det är varmt och jag går eller springer mycket bildas friktion mellan mina lår, (jäkla stora lår men det är ett stort problem för många av oss tjejer. Killar?). Men problem är till för att lösas och därför har jag tagit med det bästa som man som tjej kan använda för att förebygga detta - leggings eller längre cykelbyxor. Jag har letat på stan efter dessa och jag har äntligen hittade ett par. Tänk att jag avfärdade dessa byxor med dunder och vrak när de kom, nu skulle jag inte kunna leva utan dem, de är helt underbara!